fitforthetrip

Idag och igår känns som varandras motpoler... Igår var jag hos min diabetesläkare, mina värden var bättre än någonsin, vi pratade hur länge som helst och jag gick därifrån svävande på moln, kände mig så stolt över mig själv. Jag bara springer igenom dagarna utan att egentligen tänka på vad jag åstadkommer, så kommer jag till sjukhuset, berättar om vad jag gör och får berömmelse, först då förstår jag nog hur mycket jag faktiskt kämpar och lyckas med, heltidsjobb, heltidsplugg, intensivkurser, hålla en bra diabetes, träning osv. Åkte till stan och satte mig och pluggade på ett café, sen började skolan, promenerade sedan hem, lagade mat till familjen och umgicks med dom.

Idag vaknar jag, avbokar min tid hos psykologen, orkar inte ta mig in till stan, börjar kolla på folkhögskolor.. blir alltid lite deppig när jag kollar sånt, min förtvivlan inför framtiden, vad vill jag egentligen, vad händer om jag inte kommer in, hur ska jag hinna göra alla arbetsprover, tänk om jag inte trivs osv osv. . Det här känns som en sådan dag som jag bara vill ska gå, rädd att jag ska börja hetsäta. Sitta hemma själv hela dagen. Ångesten över att jag inte pluggar till matteprovet imorgon. Kompisen som kommer hem i helgen som jag inte alls vet hur jag ska ställa mig till, som jag älskar men avskyr på samma gång, vet inte om det bara är avundsjuka över hur snygg, framgångsrik hon är eller om jag har hittat andra vänner som jag känner mig bekvämare med?

;Så, måste ta mig ut på en promenad (gymma ikväll), sedan plugga matematik, kolla på någon film. Det är dagens planer. Ciao!